Intervju med Julian Matviychuk, ledare för det ukrainska politiska partiet Svobodas lokalavdelning i Poltava.

Vi har alla sett tv-bilder från Kiev på sammandrabbningarna mellan demonstranter och polisen, hur har det sett ut i Poltava?
I Poltava började alltsammans med ett tält som sattes upp utanför statsförvaltningen som en protest mot regeringens förda politik. Vi var inte bara trötta på utrikespolitiken, utan även det handlade även om inrikesfrågor. Regeringen uppfyllde inte några av sina löften, landet förföll i en allt snabbare takt. Folk samlades vid tältet varje dag för att demonstrera och visa sitt missnöje.Här fick folk del av sanna uppgifter om vad som pågick i landet, vilket annars var svårt eftersom all media kontrollerades av regimen. Demonstrationer ägde också rum utanför åklagarkontoret, polishögkvarteret och andra statsbyggnader – alltjämt utan något resultat. Efter händelserna på Hrshevskygatan i Kiev började protesterna i Poltava anta mer radikala former. Den 25:e januari ockuperade medborgare den lokala parlamentsbyggnaden. De byggde barrikader där och organiserade ett läger för demonstranterna. Det huvudsakliga kraven var att ledaren för det lokala parlamentet och ledaren för den lokala statsförvaltningen skulle avgå, och att Regionernas parti och kommunistfraktionerna skulle upplösas. Regeringen tog nu till repressiva åtgärder och arresterade våra aktivister, de började också jaga mig som “anstiftare” till dessa begivenheter. Det lokala parlamentet är faktiskt folkets tillhörighet, att vi tar det i besittning kan inte betraktas som en ”ockupation”. Medborgarna tog helt enkelt kontroll över vad som var deras. Efter uppgörelserna i Kiev lämnade vi emellertid tillbaka kontrollen över det lokala parlamentet för att få våra vänner släppta ur arresten, vilka satt där som politiska fångar. Under dessa dagar, då morden i Kiev ägde rum, började vårt folk i Poltava ta till än mer radikala åtgärder. Den 19:e februari slog vi sönder Regionernas partis lokala kontor och stormade den lokala statsförvaltningen. Folkmassan skingrades ganska våldsamt. 15 personer skadades, en kille fick en kula i magen – nu ligger han på sjukhus, och kommer att vara förlamad resten av sitt liv. Vi byggde en barrikad och var redo att försvara den men dagen därpå gav polisen upp.

Berätta för oss om nedrivningen av Leninstatyn i Poltava. Var det en planerad eller spontan aktion?
Frågan om Leninmonumentet i Poltava brukade diskuteras redan före revolutionen, men det var aldrig någon som tog något beslut. Den 20:e februari försökte vi komma överens med stadens borgmästare, Oleksandr Mamay, om att nedmontera monumentet,och han lovade att sammankalla ett möte den 22:a februari där frågan skulle avgöras. Men borgmästaren är en före detta kommunist och har alltid sagt att så länge han styr kommer inte ett enda monument att monteras ner och ingen gata byta namn. Folket litar inte på honom och hans löften. Den 21:a februari bad folk oss om hjälp att riva ner en kommunistsymbol och vi gick med på det. Monumentet kommer att smältas ner och göras om till klockor till Uspenskiykatedralen. Saken är här att denna katedrals klockor smältes ned 1959 för att materialet skulle användas till Leninmomumentet. På så vis kommer alltså nationell rättvisa att uppnås.

Hurdan är den allmäna mentaliteten bland folket i Poltava? Är de nationalistiskt sinnade som folket i västra Ukraina eller är de mer ryssorienterade som de i öst?
Poltava har tidigare varit en region utan någon större politisk aktivitet, men under de senaste fyra åren har situationen påtagligt förändrats. För närvarande är det som ett gränsområde mellan öst och väst. Men oftast, vilket opinionsundersökningar vittnar om, uppträder Poltava mer likt de nationalistiska västra regionerna än de proryska, östra delarna av landet.

Vad har Svobodas lokala avdelning i Poltava lyckats åstadkomma så här långt?
Vi har för närvarande inga ledamöter från vårt parti i Poltavas kommunala regering. Vårt opinionsstöd växte snabbt omedelbart efter lokalvalen 2010. I 2012 hade vi redan stöd från 12% av väljarna i Poltava, och Yurij Bublik hade framgång i det lokala valet och blev ledamot i det ukrainska parlamentet. Till en början sågs vi i Poltava som representanter för de västra regionerna och stämplades till och med som ”fascister”, men sedermera har vi kommit närmare folket och vunnit deras förtroende.

Tror du att Svobodas ledare Oleg Tyagnibok har någon chans att bli näste president?
Vårt partis och vår ledares arbete går inte enbart ut på att jaga röster. Vi gör aldrig några avsteg från våra principer. I öst och i väst jobbar vi för att stärka den ukrainska nationalismen – kärleken till vårt språk, våra traditioner och historia. Vi förkunnar behovet av nationell och social rättvisa, försöker att förändra mentaliteten hos vårt folk. Således är inte antalet väljare och möjligheterna att besätta presidentstolen vårt viktigaste fokus för tillfället. Med hänsyn till den politiska och sociala situationen, är ukrainiarna, särskilt de i öst, i nuläget inte redo för en nationalistisk president. Tyagnibok har inte ännu tillkännagett sin kanditatur i presidentvalet, men med hans popularitet, som växer för varje år, kan man med tillförsikt säga att vår ledare förr eller senare kommer att styra landet.

Om inte Tyagnibok, vem skulle du helst se som president i nuläget?
Nu kan jag tänka mig vem som helst, utom Janukovtij, Medvedtjuk, Dobkin eller Symonenko – dessa har under revolutionen visat sig vara anti-ukrainska personer, som med alla medel försvarar rysk imperialism. De är inte värdiga att vara statsledare.

Vad är din åsikt om presidentkandidaterna Julia Tymoshenko och Vitaliy Klichko, vars partier Svoboda samarbetar med?
Jag tror att du på det stora hela känner till vårt komplicerade förhållande med de liberala, kommunistiska och socialistiska ideologierna. Klichko är en typisk representant för den liberal-demokratiska rörelsen. Tymoshenko representerar den socialdemokratiska ideologin. Nu är de våra allierade i kampen mot kommunist-oligark-ockupationen. I denna stund kan jag inte ge någon kommentar om dem som kandidater.

Kan du beskriva mentaliteten hos östukrainarna?
Folk i de östra delarna av landet är likgiltiga. Om de inte matades med propaganda från Moskva skulle deras ”kamp mot nationalister” inte bli till mer än några samtal runt köksbordet. Om de har jobb spelar det ingen roll om presidenten är en polack, en ryss, en nationalist, en svensk – de bryr sig inte. Om de fick pengar för att provocera fram ett uppror skulle de gå med på det, men de är alla rädda för säkerhetstjänsten. Därför finns ingen risk för revolution i öst.

Hur tror du att ett maktskifte i Ukraina kommer att påverka era relationer med Ryssland?
De ömsesidga förbindelserna mellan Ukraina och Ryssland kommer att se likadana ut som de mellan EU och Ryssland. Vi planerar att införa ett viseringssystem för ryska medborgare, kräva en ursäkt för folkmordet på ukrainare mellan 1932 och 1933, kräva att de erkänner ockupationen av Ukraina mellan 1921 och 1991, kompensation för de militära operationer som ägde rum på vårt territorium under 2014. Och först efter detta kommer vi att återgå till normala diplomatiska relationer med Ryska federationen.

Hurdan är din inställning till EU och NATO?
Jag är för NATO-medlemskap eftersom jag anser att det ligger i Ukrainas geopolitiska intressen, och till stor del stödjer också mitt parti NATO-medlemskap. Vad gäller EU så är frågan något mer invecklad. I stort är vi positiva till associeringsavtalet med Europeiska Unionen som förändrar Ukrainas utrikespolitiska inriktning och öppnar upp vår marknad, och likaså öppnar den europeiska marknaden för oss. När det kommer till EU är vårt land inte redo att acceptera alla de villkor som för närvarande gäller för att bli medlemmar i unionen. Vi är större anhängare av idén om en Östersjö-Svartahavsunion, som skulle bestå av Ukraina, Polen, Vitryssland, Estland, Lettland och Litauen.

Ser du några problem med att närma sig EU och bli en del av den västerländska kultursfären?
Överlag ser jag de rådande kulturella värdena i dagens Europa som problematiska. Vi är inte förtjusta i mångkulturalismen som nu förstör det gamla Europa. Vi omfattar även traditonella värderingar, vilka står i konflikt med främjandet av homosexualitet i Europa. Om Ukraina ansluts till EU kommer det bli som ny frisk luft för Europa. Vi kommer att påminna européerna om deras förfäder, om vilka de var och om det gamla Europas ärorika historia.

Vilken betydelse skulle du säga att svenskarnas och kossackernas nederlag i Slaget vid Poltava har haft på Ukrainas historia?
I Poltava betraktas Slaget vid Poltava 1709 officiellt som en seger, men majoriteten av folket ser det som en katastrof för det ukrainska folket. Ukrainarna hade kunnat uppnå självständigt styre för 300 år sedan, men istället förblev vi under rysk ockupation fram till 1991. Nu är Poltavas borgmästare till och med rädd för att ge tillåtelse att upprätta ett monument för Ivan Mazepa. Vissa människor anser honom fortfarande (under inflytande av rysk propaganda) vara en förrädare. Men allt kommer snart att förändras. Paradoxalt nog hyser man i Poltava större respekt för svenskarna än för de kossacker som stred för Ivan Mazepa.

Vad anser du om Högersektorn som spelade en viktig roll under revolutionen?
Högersektorn är en folklig rörelse bildad mestadels av fotbollsfans, huliganer, högerradikala organisationer och skinheads. Sedan nyligen siktar de på att bli ett politiskt parti men så snart den här revolutionen är avslutad kommer de, enligt min åsikt, att upplösas, vilket oftast sker med löst organiserade grupper. Dessa personer lyssnar inte till order, de tycker om att förstöra i största allmänhet, och kommer slåss mot vilken regim som helst så länge de lever. Jag stödjer dem endast i deras nationalistiska åsikter, men en nationalist måste använda sitt huvud, inte bara sitt hjärta och sina nävar. Och under massmorden i Kiev var det inga medlemmar ur Högersektorn som dog, utan vanliga killar från självförsvarsrörelsen, bland dem 16 av mina partikamrater. Den radikala Högersektorn flydde åt olika håll medan vanligt enkelt folk dödades.

Tror du att en splittring av Ukraina i en västlig och östlig del är möjlig?
Sådan är mentaliteten hos vår befolkning – att man definierar sig som antingen östlig eller västlig. Vår uppgift är att bryta ner denna stereotyp. Vid denna tidpunkt befinner sig Viktor Janukovitj utomlands och proklamerar sig själv som landets legitima president. I detta stöds han av Ryssland. En del östliga regioner stödjer honom också. Om Ryssland vinner detta krig kommer landet att vara delat mellan väst (med vår president) och öst med Janukovitj som president. Om vi lyckas bevara vår integritet och vinner kriget mot Ryssland är min tro att detta land kommer att förenas och snart vara rikt och blomstrande.